Till skogs

Första dagen vi släppt hundarna lösa lite längre in i skogen eftersom jag hoppas huggormarna börjat att dra sig till sina vinteriden.

Huggormen är en rätt liten orm. Honorna blir ytterst sällan över 75 cm långa och hannarna sällan över 65 cm. De flesta huggormar är omkring 60 cm långa. Man känner ju bäst igen huggormen på det mörka sicksackband, den har på ryggen, med 21 längsgående rader av kölade fjäll på kroppen. Svansen utgör ca en tiondel av totala längden. Huvudet täckt av mindre plåtar och fjäll. Vertikal pupill. Men nu finns det en hel del exemplar, som är alldeles svarta. På en del av dessa är sicksackbandet bara maskerat av den mörka färgen i omgivningen men syns, om man tittar efter noggrannare. På andra finns inte ens tillstymmelsen till ett sicksackband. I Sverige tycks för övrigt de svarta huggormarna ha ökat i antal under de senaste årtiondena. På många ställen, särskilt på mossar, utgörs numera omkring tredjedelen av huggormsstammen av svarta exemplar. Detta kan tyda på en klimatförsämring. De svarta tar nämligen bättre upp solens värmande strålar och klarar sig därför bättre, när temperaturförhålIandena blir besvärligare. Men det kan också bero på att de stora rovfåglarna blivit sällsyntare. Dessa upptäcker lättare en helsvart orm än en med "grillig" teckning som verkar kamouflerande.

Huggormarna påbörjar sin ideperiod i oktober, huggormarna håller särskilt till i de gångar som bildas utmed murkna trädrötter i grusiga södersläntor.

Intressant är att djuren inte kryper och nosar än här och än där för att hitta ett lämpligt ställe utan kryper raka vägen till samma vinteride år efter år.

De brukar komma fram ur sina vinterkvarter i mars eller början av april.

Det är hannarna som kommer först. Hur lång övervintringen blir beror helt på hur lång den kalla perioden är. För huggormen varierar vintervilan mellan 105 dagar i södra Europa och 275 dagar långt uppe i norr. T

vå—tre veckor senare visar sig de första honorna.

Alla ser smutsigt gråa ut efter den långa vistelsen i jordhålan, men kring månadsskiftet april—maj sker den första hudömsningen.

Det är hannarna, som ömsar nu och så snart de har gjort detta, börjar de intressera sig for honorna. Kurtisen pågår i två—tre veckor. Parningen går till så att hanen sticker in den ena (av två) hullingförsedda hemipenisen i honans kloak. Om huggormarna störs kan honan släpa sig iväg med hanen fastsittande efter sig. Sedan lämnar hannarna lekplatserna och söker upp sina jaktmarker.

Till dess har de ingenting ätit. Honorna äter däremot så fort de kommer åt efter uppvaknandet ur vintersömnen.

Efter brunstperioden slutar de däremot snart att inta föda och börjar istället att tära på hullet, som skall ge plats åt de växande ungarna.

När ungarna fötts, någon gång mot slutet av augusti, är de ca: 12 cm. och kan var upp till 25 st. de äter mus- och sorkungar, ödlor och smågrodor.

Honorna börjar sedan äta igen. De är då mycket avtärda. Kroppsvikten har sjunkit till ungefär hälften av vad den tidigare var. De hinner inte heller "äta upp sig" under september månad utan får använda hela följande sommar till detta.

Först efter ytterligare ett år kan de gå till fortplantning igen. Huggormshonorna sätter alltså bara ungar till världen varannan sommar. Äggen kläcks strax innan de läggs.