Jag antog att det är artrosen som gör sig påmint så jag gav henne 3/4 Rimadyl som är antiinflammatoriska. Hon blev piggare efter några timmar så jag har gett henne dem 2 ggr per dag nu.
"Vad gör vi här nu igen."
"Jag vill inte vara här."
Claes Abrahamsson undersökte hennes leder och ligament men hittade inga smärtor så tabletterna har nog gjort verkan.
Jag visade honom hur konstiga bakre trampdynorna blivit. Och att svansen hänger utom när vi leker eller springer ute. Hon står som på bakhaserna så trampdynorna böjs upp och därför syns framifrån.
Detta tyckte han var mycket märkligt och då gick han till datorn och så läste han hennes journal väldigt noga. Vi har ju varit där flera gånger tidigare pga hennes plötsliga kraftlöshet så han misstänker att det är något neurologiskt.
Sådana utredningar görs av specialister och kan vara långvariga och omständiga så jag avböjde remiss och även blodprover sa jag nej till.
Hon är så pass gammal nu så jag vill inte plåga henne med veterinärbesök, utan jag vill bara att hon slipper ha ont under sina sista år. Claes tyckte att jag resonerade klokt och höll med mig om att det var nog det bästa.
Jag är nöjd om vi får Rimadyl utskrivet, att ta vid behov. Och så bad jag om Clomicalm att ta i tre månader, 2 mån. före och 1 mån. efter Nyår för att hon inte ska få så kraftiga panikattacker vid fyrverkerierna som här brukar pågå i flera veckor runt årsskiftet.
Han har skrivit recept på båda sorterna så jag kan hämta ut 4 ggr.
"Det var inte så farligt. Matte lät dom inte ens ta blodprov på mig i dag, för det blir man ju inte frisk av".
Eftersom regnet hängde i luften fick Diezel vara hemma i dag och han låg på min säng när vi kom och här möttes gullingarna och pussade på varann. Stängslet sätter jag alltid upp när jag lämnar dem så inte barnen släpper in något ätbart genom brevlådan. Vi var bara borta i 2 timmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar